En viss eftertanke önskvärd!

Lustigt detta hur ord, meningar och tankar triggar igång felaktiga tolkningar och kortfattade råd! Faktiskt utan att ta reda på omständligheter och situationer...detta var en ny erfarenhet! Visst, jag har alltid varit en kämpe, men lösningar kommer på ett eller annat sätt - är det fel att ventilera? Och om man ventilerar så uppfattar somliga det som tungsinne och svårmod...det har jag aldrig lidit av...kanske p.g.a att man faktiskt ger uttryck för problemen, så har den känslan ej infunnit sig på allvar, trots många motgångar och sorger.
Hur kan man via ett inlägg bedöma personen bakom en text, generalisera och tro sig veta "den rätta vägen"? Tyvärr så förstår jag inte det - en människa har många bottnar i sin eventuella själ. Något att möjligen betänka kanske?