Ibland tar det tid...allt tar tid - det måste liksom mogna på nåt sätt...just nu känns allt som en stor suck!
Mycket har hänt och ändå ingenting, men när det händer saker i ens liv, så tar det tid att förhålla sig och utöva en
strategi eller nåt.
Min strategi är spretig och svårhanterlig just nu!
Relationens vara eller inte vara...fördelar/nackdelar...sonens sätt att tackla sin tid jämte skola/fritid...fördelar/nackdelar...avsaknaden av en inkomst och att kunna styra sin ekonomi på egen hand, inget jobb för tillfället...fördelar/nackdelar...och snart säkert ingenstans att ens bo!!!
Det är mycket att tänka på och ju mer man tänker desto svårare känns allt!
Den harmoni jag vill eftersträva lyser alltjämt med sin frånvaro. Det är bara lite orättvist att inte få möjligheter och chanser som ger något positivt tillbaka, eller är mitt hål så stort att det är omöjligt att fylla utrymmet med solsken?
Jag är ändå ingen negativ person, men det mesta blir ofta fel på nåt sätt...men det måste väl finnas fler som mig, antar jag, fast man ser bara de välbeställda miraklen på gatan, de som kan handla, skratta, trivs med tillvaron och har bra jobb och det enda eventuella problemet är att inte kunna bestämma vilka utemöbler de ska köpa eller vad de ska hitta på för kul till helgen eller vart nästa resa ska bära hän...!
Jag vet inte om jag någonsin kommer att ha sådana banala problem i alla fall!
