onsdag 4 november 2009

Min mening: Skitsamhälle!

Min mening: Skitsamhälle!

Skitsamhälle!

Japp, då var det dags för lite yttrandefrihet igen, men känner mig mest förbannad och allmänt irriterad nu! Det är väl egentligen då man lyckas prestera ett och annat i och för sig, men denna sinnesstämning har varit mig hack i häl en längre tid nu och då tappar man nog även lite av energin att blåsa eld på stickan.

Jag känner mig fast i ett moment 22 och kan verkligen förstå Frans Kafka i mångt och mycket! Detta samhälle fungerar jättebra så länge du inte faller utanför systemet, för då finns inget skydd alls!!!! Då får man skylla sig själv trots att det ofta kan vara samhället som försatt personen i sticket!!! Det är verkligen riktigt illa och små ridderliga fanjunkare står det i många hörn för att betjäna överheten - vi är snart tillbaka i ett samhälle där det gäller att sko sig som fan på andra för att få nåt själv! Vad händer då med godheten, sanningen och omtanken? Skit och pannkaka helt enkelt eller nå framgång genom att alliera sig med makten! Usch och tvi för en sådan utveckling!

Sedan är det dessa inskränkta lagar och reformer och alla tolkningsprocesser och som en ordinär medborgare har man ingen rätt att ifrågasätta eller pressa någon mot väggen. Nej, fy skäms - rätta in dig i leden och var glad om du kan få mat för dagen, lilla vän!

Egna råd och lösningar på eventuella problem är lika med ett hånflin - tänk att det är som att spela ett väldigt oseriöst spel, men samtidigt inse att detta faktiskt är VERKLIGHETEN!! Detta är riktigt skrämmande och tyvärr finns det ingen rättvisa alls, då dem som roffat åt sig på ett eller annat plan inte behagar hjälpa till eller dela med sig och använda hjärtat.

måndag 7 september 2009

Förvirring råder...!



Ibland tar det tid...allt tar tid - det måste liksom mogna på nåt sätt...just nu känns allt som en stor suck!

Mycket har hänt och ändå ingenting, men när det händer saker i ens liv, så tar det tid att förhålla sig och utöva en
strategi eller nåt.

Min strategi är spretig och svårhanterlig just nu!

Relationens vara eller inte vara...fördelar/nackdelar...sonens sätt att tackla sin tid jämte skola/fritid...fördelar/nackdelar...avsaknaden av en inkomst och att kunna styra sin ekonomi på egen hand, inget jobb för tillfället...fördelar/nackdelar...och snart säkert ingenstans att ens bo!!!

Det är mycket att tänka på och ju mer man tänker desto svårare känns allt!

Den harmoni jag vill eftersträva lyser alltjämt med sin frånvaro. Det är bara lite orättvist att inte få möjligheter och chanser som ger något positivt tillbaka, eller är mitt hål så stort att det är omöjligt att fylla utrymmet med solsken?

Jag är ändå ingen negativ person, men det mesta blir ofta fel på nåt sätt...men det måste väl finnas fler som mig, antar jag, fast man ser bara de välbeställda miraklen på gatan, de som kan handla, skratta, trivs med tillvaron och har bra jobb och det enda eventuella problemet är att inte kunna bestämma vilka utemöbler de ska köpa eller vad de ska hitta på för kul till helgen eller vart nästa resa ska bära hän...!

Jag vet inte om jag någonsin kommer att ha sådana banala problem i alla fall!

onsdag 8 juli 2009

Min mening: Mina ord om MJ

Min mening: Mina ord om MJ

Mina ord om MJ


Mycket har hänt...inte alltid sådant som är roligt, men sådant som man behöver ventilera och fundera kring och många är åsikterna...ibland blir man ledsen och arg och ibland blir man varm och förstående för hur folk tänker och uttrycker sig.
Det som just nu ligger mig nära är ju givet detta uppbåd runt Michael Jacksons bortgång och dagen igår då tv sände minnesprogram i parti och minut...vilken annan celebritet har ens varit i närheten av denna uppmärksamhet?...dock tyvärr efter sin död.

Jag kommer dock inte ifrån att han faktiskt var en stjärna av rang och en stor talang, som dessvärre fick utstå en hel del i livet...åtminstone den senare hälften, som vi ej egentligen vet så mycket om, men som faktiskt skulle vara den mest intressanta delen att veta mer om...varför blev dessa sista år som de blev och var verkligen de rykten som spreds sanna eller ej???

Han verkar ha varit en känslig person, som lyckades, men som blev smått olycklig på kuppen...det är så många minor längs vägen tyvärr!
Därför tycker jag att hans rykte är oförtjänt dåligt med en massa elakt förtal - och så blir det ju alltid, när man inte faller innanför de ramar som samhället byggt upp!

En av mina första singlar var just The Jackson Five, som jag redan då fick upp ögonen för, eller kanske mer, öronen.
Sedan minns jag just Bille Jean väldigt väl och min egen transliknande dans till den låten på bl.a dansgolvet på Sollerö-Parken på disco en gång i min ungdom - det var tider det!

Och så nu...denna tragiska bortgång, för tidigt och innan han tog sin revansch eller gav ett försvarstal...vad var sant och inte? Hur blev det såhär, varför? Och de stackars barnen...

Budet kom till mig när jag hade tagit chansen att vara funktionär vid Peace and Love-festivalen i Borlänge, sent på nattkröken, då vi hjälptes åt att packa tradarna och städa scenen efter Mötley Crües uppträdande...en tjej i gänget hade fått meddelandet på sin mobil och det lät osannolikt - men tyvärr var det sant och jag tycker verkligen att hela historien kring Michael är så himla tragisk, så jag blir faktiskt väldigt berörd och vill inte lyssna på falska tungor och förtal.

Tack i alla fall för en fantastisk karriär och en lysande stjärna - Michael Jackson!

måndag 8 juni 2009

Djur och människor

...blev verkligen bestört idag, då jag hamnade i en dispyt med sonen, som hävdar att djur är mindre värda än människor - att de varken kan kommunicera eller använda ett intellekt...!!!
Jag är och förblir en stor djurvän och kan inte förstå hur man kan värdera liv på så olika sätt...ett liv är ett liv och alla behövs och är värdefulla för den de är! Har jag totalt misslyckats med min uppfostran eller vad???
Djur kommunicerar precis som vi, men under andra former - de behöver precis lika mycket omvårdnad och kärlek som allt levande för att må bra och trivas. Är ungdomar idag okänsliga, oseende - egoistiska och krävande??? Jag känner mig förvirrad av bemötandet och undrar om någon tycker något i ämnet?

söndag 7 juni 2009



...tillbaka igen...nu var det länge sen, så jag antar att tiden går fort, annars är jag väl inte heller så engagerad alltid kanske...tja, man kan skylla på mycket ju...

men nu är jag i alla fall lite uppgiven mitt i vardagskampen...vovven, min ögonsten, här intill är sjuk!!! Pengarna är i princip slut och jag kan inte ens inhandla hennes nödvändiga dietfoder, så jag måste uslas själv vid spisen och hoppas att hon får i sig det hon behöver...jag hatar vårt samhälle som är uppbyggt på pengar och makt! Om du inte tillhör denna framgångskategori av mygel och båg i grunden, så hamnar du utanför ramarna och ingen vill hjälpa dig för att lyckas...om man råkar ha skulder, så är det värre än att vara förbrytare snart. Om man inte är rik med berg av undanstoppade medel, så finns ingen hjälp att få - det är den feta sanningen! Vilket helt otroligt samhälle vi människor byggt upp!!! Det är ju inte utan att man knappt kan dölja sin oerhörda stolthet...(obs. stor ironi i detta!)

Om alla inte varit så snikna och giriga, utan omtänksamma och självrannsakande så hade vi varit många som mått bra idag! Är inte det en självklarhet för alla???

Nu står jag här med en sjuk hund och folk säger bara att "jaaa, du vet väl att det kostar pengar att ha djur?"..."kan du inte sälja huset, eller bilen eller gå och dööööö bara"...fy faaan, för alla dessa idioter, som själva lever ett liv som de bara njuter av med ett välbetalt jobb, ett antal bilar, det senaste från heminredning och modevärlden och fullvärdig mat på borden och bara lite gnäll om att det visas fel program på teven nuförtiden!!! FYYYY FAAAAN!!

Jag vill bara att vardagen ska flyta, att jag ska kunna leva på mitt jobb, bo i mitt oansenliga hus och få ha mitt intresse för djur som min enda fritidssysselsättning i fred samt ge min son en värdig uppväxt...ska det vara så förbannat svårt i vårt välfärdssamhälle??????????????????

onsdag 18 februari 2009

Besynnerlig är tillvaron...

Det mesta har väl lagt sig nu...men livet ter sig relativt hårt ibland!
Jag antar att jag har blivit mer härdad med åren och tolerant, medan andra inte följt samma väg alls. Jag har väl fått utstå och inse att livet är tufft många gånger och det har gjort mig rätt skrupelfri med åren, erfor det igår då jag skojade på ett cyniskt och självironiskt vis på facebook - men det var ju enligt vissa helt utanför ramarna och gick inte för sig. Kan man inte skämta om allt och grovhugget driva med diverse ämnen???
Jag trodde i min enfald att folk förstod och kunde se baksidan av medaljen på ett underfundigt sätt, men så blev det nu inte! Ett par personer blev förnärmade, trots att det var en uppenbar sida för svart humor och inlagt som ett tävlingsformulär för att vinna poäng genom att svara ja eller nej på några halvskamliga frågor om andra, som man tror är ens vänner...men jag måste ha misstagit mig rejält! Vännerna (åtminstone dessa) såg inte det roliga och utmaningen i det hela och allt föll ihop som ett korthus.
Jag trodde man kunde vara lite brutalt rolig och samtidigt ha förtroende och tillit för de som gemensamt blivit utvalda på min egen sida...
Nåja, man lär så länge man lever - men vad betyder allt om hundra år????

måndag 9 februari 2009

Skit är världens lön...ja, jag börjar verkligen inse det - hur jag än försöker så blir allt fel liksom!

Jag vill verkligen göra rätt för mig och tro på vårt samhällssystem, men inser krasst att det håller inte!!

Nej, det är sant och plötsligt får jag inga vettiga svar, alla ålar sig mellan raderna och ger inga handfasta råd längre - är det mitt fel att jag har hamnat i trubbel? Fått sämre inkomst och hamnat i träsket av ohjälpbara, tafatta, förvirrade, riddare utan mål?

söndag 8 februari 2009

Sent på nattkröken...

...något nytt jag ger mig i kast med och som jag hoppas ska hitta åsiktsmarodörer eller likasinnade, vad vet jag...? Jag har dock ett behov av att ibland ventilera frågor med mig själv eller för den delen omvärlden faktiskt, så jag börjar här och nu, fastän jag bör knoppa snart, så jag orkar ta mig an någon form av arbete imorgon, fastän jag inte har så mycket lön för mödan för det heller...det är ett skit att pengarna styr våra liv mer eller mindre och att livet är för kort för att misslyckas, vilket jag i alla fall har lyckats ganska bra med - sånt är livet, kallas det visst!
Tur att man inte tappat både mod och humör med åren ändå, men inte fan är det lätt inte!!!
Kämpa på, så kanske vi hörs en annan dag!