...Och hur blev det såhär?

Jamen, eller hur? Hade jobb i knappt en månad...men inte min grej - att sälja över telefon via ett stramt manus
blev totalt fel för mig...

så via ömsesidigt beslut gick jag hem , lättad på ett sätt och lite olycklig över en förlorad krona, dessutom blir man ju inte yngre...men jag vet inte om jag ens skulle vilja sträva mot det heller...flamsigt trams och orddiarré är inte min grej heller och allra helst inte när man seriöst ska sälja oseriösa försäkringar till ingen större nytta alls! I´m glad I´m out of it!!!! :)

Nu är jag tillbaka på ruta ett eller nåt sånt...hoppar runt på timvik. och hoppas på en framtid nånstans...hopplöst att inte ha ett bättre ordnat liv ännu - en säker tillvaro...nu bor jag i en källare och tvingas
nästan ge bort min egendom, utan vinst...förlora mitt eget liv, min gård, mitt hus, mitt livsverk, men vi skall alla den vägen vandra en dag, så jag är ju i alla fall snart van...=/...men att se någon annan styra och ställa i mitt hus och på min tomt blir varken lätt eller kul - SKIT ÄR LIVETS LÖN!

Magnus & Brasse - Svordomsvisan (live) HQ

Trafikverkets baksida

En kallhamrad och ogenomtränglig fasad av maktmissbruk från en utvald och erkänd myndighet har nyss blivit mig varse och det är oförlåtligt! Att sätta i system att tjäna pengar på nitiska petitesser vid uppkörning är verkligen förkastligt och riktigt illa!

Detta har nu hänt två gånger och kostar oss mer än vad det smakar. Jag tvingas låna och skrapa ihop till deras dyra omkostnader, både vad gäller trafikskolan och vägverket, som är en myndighet som utan tvekan lär tjäna på andras olycka och det inte med rätta, utan på rent jäkelskap "dissar" elever, som saknar rutinmässig erfarenhet, men har kunskaperna!

Det handlar om små sakfel och onödiga ingripanden vid körning och det verkar som om detta görs med avsikt!
Vägverket ska inte kunna tjäna på att underkänna elever och mjölka familjer på pengar! Det måste ju finnas regler för detta och det borde inte kosta lika mycket varje gång heller...jag säger inget om man gör grova trafikförseelser, men att inte bromsa utan hinder på exakt uttalad tid, köra 10 km istället för 7 km på gångområde, komma över mitten på skogsväg utan hinder m.m känns som provokativt maktspel - vad är detta? Dessutom gör det elever missmodiga, nervösa och skrämda som i sin tur gör det ännu värre för var gång de tvingas känna pressen från besiktningsmannen! Annat var det på min tid - då följde körläraren med i bilen vid uppkörning och hade koll på situationen, vilket säkert försvårade för denna myndighet att numer egenmäktigt handha befälet och utan motargument underkänna om växeln skulle råka hoppa ur eller motorstopp skulle inträffa! Jag skulle dessutom gärna se deras eget felfria körsätt - nej, krafttag och skärpning!

Hopplöst läge

Varför är vårt samhälle, som borde vara upplyst och välordnat, totalt oförsvarbart, när man hamnar i en gråzon, som ingen kan eller vill se?
Man hänvisar till olika instanser och en massa uråldriga paragrafer och skyller på varandra..."ja, men jag vet då inte eller det kan vi ju inte hjälpa till med"...bla, bla, bla, bla...Hallå! - är detta ett robotsamhälle, utan omsorg och ansvar? Är vi alla maskiner ämnade att slitas ut?
Hur vore det om det fanns ett ansvar, en omtanke och en öppenhet? Att man vågade lyssna och lära och komma på nya lösningar istället för låsningar och vrånghet?
Jag är en fullt arbetsför individ, som inte får ett jobb och kan därför inte klara uppehället p.g.a skulder som jag tvingats dra på mig genom åren mellan mina arbetsinsatser, som varit visstidsanställningar utan säkerhet, och nu när jag står här med en rämnande ekonomi och ett hus som jag inte längre har råd att bo i nästlar sig samhället in i mitt liv och stjäl resten av mitt livsverk som en råbarkad inbrottstjuv och struntar helt krasst i ansvar och medmänsklighet - är detta det samhälle vi byggt upp och känner stolthet för????
Varför ser ingen bakom fasaden? Skrapa lite på ytan, så framgår det ju att detta samhället har enorma skönhetsfläckar som måste justeras NU!
Vissa ska kunna sitta och hyvla tjocka skivor medan andra får nöja sig med efterlämnade smulor...är det så vi vill ha det? Är vi inte alla lika - borde vi inte ha samma villkor att leva drägliga och kvalitetsfyllda liv, så länge vi nu vistas här? Och var finns i så fall det s.k samhällsansvaret? I mina ögon verkar det bara vara en falsk illusion! Skaffa fram arbeten åt ALLA och inga förbannade nödlösningar utan ersättning, så som praktikplatser och åtgärder som tillika blir företagens mjölkkor och de utnyttjades egna undergångar - en massvåldtäkt på de redan svaga! Om pengar ska vara vårt styrmedel ska dessa vara alla förunnade och möjliga att nå - livet ska ge valmöjligheter, men inga fallgropar och undergångsstrategier för ett byråkratiskt och stelbent samhälle!
Modernisera nu och gör något åt regelverket, som idag är en skam för landet och invånarna!

Samhällets ironi...

I mitt fall handlar de flesta problemen ofta om PENGAR! Ett onödigt ont i vår värld - de kan vara bra, men har man inga så blir det hinder på hinder varje dag!

Man känner sig otillräcklig och maktlös utan dessa, även förnedrad och otillräknelig av somliga...det måste ju vara något allvarligt fel, när man inte har en god ekonomi och ett fast jobb i vårt rika, välbärgade land, anses det.

Men som jag tidigare hävdat är jag en bland många som verkligen kämpar och försöker och ändå uppnår ett noll-resultat, hur jag än vrider och vänder på min situation.

Ja, herregud, vad ska man säga? - vilken dag det ändå var igår...vädret gjorde inte det hela lättare, men allt gick hursomhelst galet!

Det var egentligen en STOR dag - hade kunnat bli det - men den blev misslyckad på flera sätt, även om det lättade mot kvällen.

Min son skulle köra upp för sitt efterlängtade körkort och brorsan hade lånat oss resterande skuldsatta belopp dagen till ära, men när jag hämtade sonen var det en besviken min och en uppgiven kille jag mötte - det hade inte gått bra! Det största problemet hade varit en parkering, där han skulle backa in - trist läge! Skolan fick vänta till en annan dag och inget var sig likt längre!

Efter denna misslyckade start fortsatte eländet...jag skulle skjutsa mamma till hörcentralen samma eftermiddag och nästan framme lade bilen av och jag fick ställa den vid vägkanten och i ovädret fick vi sedan vackert knata ner mot lasarettet.

Ingen visste någon råd och min sista utväg var att kontakta polisen!

Två poliser dök upp en stund senare, när jag tagit mig tillbaka till bilen och inväntade den utlovade hjälpen. De var trevliga och i polisbil blev det avfärd till närmaste mack, tankade en skvätt i en dunk och återvände till platsen. Bilen startade näppeligen, men ville inte hålla varvet, utan lade av igen.

Resolut bar det sålunda av till huvudentrén vid lasarettet och där fick jag leta rätt på mamma och sedan fick vi åka polisbil hem till dörren. Min bil fick bärgas till verkstaden, varpå jag sedan, i ett sista tappert försök, gav mig iväg med en dunk för att fylla på ytterligare bensin, för att eliminera den risken att det bara var för litet bränsle i tanken - vilket det faktiskt var! Bilen startade utan problem vid verkstaden, när jag hällt i litet mer bränsle - tur i oturen, kan tyckas, men smått genant ändå! Bärgningen skulle komma att kosta mig 500 kronor!!! Jag hade naturligtvis haft i mer i tanken från början, om inte allt handlade om pengar - pengar som jag inte ägde för stunden!

Tidigare samma dag försökte jag mig på konststycket att lura kontot med, så att jag vid insättning skulle kunna ta ut litet mer från bankomaten i form av en övertrassering, men jag förlorade 20 kronor till den befintliga skulden som visserligen minskade, men som inte gav mig ett öre i handen! Katastrofdag helt enkelt - framförallt när pengarna styr! Min nuvarande vardag helt enkelt - kul va? :)

Linkin Park - What I've Done

I´m BACK!

YEEESSS!!!

Äntligen...jag kom rätt till slut! Ett elände med så många "sajter" å alla förbaskade lösenord!!!! Därav mitt rättså långa uppehåll i detta forum...ja, ja, kanske lite allmän lättja oxå, men om inget oförutsett inträffar så kommer jag nog att skriva av mig ibland och hoppas på att nån antingen håller med eller inte, men nu finns möjligheten igen och...I´m Back!!!!